|
William på sitt bästa humör 21/11 2011 (mammas födelsedag)
Jag är så trött på alla glada, bullbakande "glammiga mammor" bloggar! Jag har ett riktigt barn.
Williams första 4 månader var riktigt hemska. Så fort han var vaken uttryckte han sitt missnöje genom att skrika och gråta. Hela tiden.
Det fanns ingenting som hjälpte, och ibland ville jag skjuta mig huvudet eller kasta ut honom från balkongen.
Vi provade att byta ut hans mat (Nan 1) mot BabySemp Lemolac (snällare mat för magen) och det hjälpte lite, men det var fortfarande jäkligt illa.
Den stora räddningen var att jag och Niklas delade på allt (ja, trots att han jobbar). Vi bytte blöjor och matade honom tillsammans från början, sedan turades vi om när han blev äldre.
Nu när han är 5 månader+ så är han betydligt gladare och lugnare, men han sover inte på dagarna och vill hela tiden vara nära vilket betyder att jag måste aktivera honom hela tiden och det gör mig väldigt trött.
Det är tur att kärleken till honom är så ofantligt stor, annars hade nog Niklas fått ha sin pappaledighet från början istället!
Idag har han en sådan där skrikig dag och ingenting jag gör hjälper. Han vill inte sova, äta, byta blöja, leka, bli buren, kramas, titta på tv eller vara ifred. Tack och lov är detta numera en ovanlig syn, och det hjälper mig mycket. Här tar vi en dag i sänder.
Så nu vet ni det, här hemma bor ett riktigt barn och inte ett sockersött tv-barn som sover hela tiden och när ni ringer eller hälsar på kommer han att gråta, skrika, kräkas, räserbajsa med hela ryggen och suga på er telefon om ni är oförsiktiga!
Och det är just därför jag älskar honom så innerligt.
|